ATT VÄLJA EN KEESHONDVALP

Fritt översatt ur boken
"The New Complete Keeshond"
av Ron & Carol Cash


Gratulerar! Efter många funderingar har Du nu beslutat Dig för att skaffa en keesvalp. Det är nu flera saker som måste funderas på!

 Först av allt - kom ihåg att när Du skaffar Dig en kees så får Du faktiskt en ny liten familjemedlem. Det är absolut nödvändigt att ALLA i familjen gillar idén att skaffa hund och är eniga om vem som har huvudansvaret för hundens vård och uppfostran. Vi föreslår att en vuxen tar det huvudsakliga ansvaret för hundens vård.

Det första veckorna i en hunds liv är mycket viktiga och lägger grunden till hela den vuxna hundens utveckling. Det bör därför inte anförtros åt ett barn. Att tro att ett barn kommer att fortsätta att sköta om den nya hunden är önsketänkande. Den första tjusningen lägger sig snart och hunden blir ofta försummad. Brist på uppfostran och en minskad psykisk stimulering kan resultera i att valpen söker efter andra sätt att roa sig själv med - ofta sådana sätt som inte accepteras av ägarna. Keesar i alla åldrar är kärleksfulla och angelägna om att få lära sig saker.

Hundens uppfostran och kunskaper sätter endast ägaren gränser för. Innan Du väljer Din valp - studera standarden (rasbeskrivningen) för rasen. Sök fram all möjlig information om keeshondrasen och uppfödarna. Bestäm vilken ålder och vilket kön Du vill ha på hunden och vilka mål Du har för Din nya valp.


HANHUND ELLER TIK ??

Inom keeshondrasen är skillnaden hårfin mellan hane och tik. Båda är älskvärda och trogna. I vårt hushåll verkar vi ha skaffat oss fler hanar (14 st) än tikar (5 st). Vi tycker att tikarna är lite mer självständiga men ändå mycket älskvärda.

Hanarna är inte särskilt revirtänkande och det är därför möjligt att hålla flera hanar tillsammans utan problem med aggressivitet. Alla våra hanar är uppväxta tillsammans och lever ihop utan något mer än tillfälliga morrningar och uppgörelser emellan sig. Tikarna å andra sidan tenderar att bli mer dominerande. Om Du funderar över att ha fler än en hund i familjen är det viktigt att känna till hur hundar fungerar i flock (t ex rangordningsbestämning m m).

Om Du bestämmer Dig för en hanvalp, vänta Dig inte att människor som är tikägare kommer att strömma till i sökandet efter en avelshund. Det finns hundratals keeshanar av bra kvalitet och med utställningsmeriter runt om i landet. Keesen är förhållandevis lågt representerad och valpar kan vara svårsålda. En löptik kan sända ut sina doftsignaler över hela grannskapet och kan skapa större problem än Du anar. Hon kan också smita iväg i ett obevakat ögonblick och sätta en oönskad blandraskull till världen.


ÅLDER VID FÖRSÄLJNING

Amerikanska kennelklubben säger att ingen valp bör bli såld före den når 8 veckors ålder. Erfarna uppfödare anser överlag att någonstans mellan 8 och 12 veckor också är en bra ålder för att kunna uppskatta den möjliga kvalitén hos en keesvalp. Vid den åldern är benstommen och andra karakteristiska drag ganska väl synbara och valparna kan urskiljas bättre. Men hur som helst, många lovande valpar mognar inte så som uppfödaren hoppas. Om någon uppfödare lovar att en viss valp garanterat kommer att bli en "champion" - ta det med en stor nypa salt!!


SÄLLSKAP ELLER UTSTÄLLNING ??

Många uppfödare kan i förväg säga vilka valpar i deras kull som är av "sällskaps-
kvalitet" och vilka de väljer att reservera för köpare som är intresserade av utställning. Om Du är det minsta intresserad av att ställa ut, säg åt uppfödaren detta och köp hunden av "utställningskvalitet". Om Du köper valp för absolut enbart sällskap, gör också detta helt klart för uppfödaren.

Den enda skillnaden mellan "utställnings-" och "sällskapsvalpar" är de ev fel som skulle kunna göra det svårt för utställningshunden att mäta sig med andra hundar i utställningsringen. Kanske är det ett bettfel, öronen kanske är för stora, svansen kanske för lågt ansatt eller också kanske valpen har svarta tassar. Ingen av dessa saker inverkar på hundens hälsa eller allmänna intryck; det gör honom bara mindre konkurrenskraftig vid en utställning.

Var beredd på att när Du ser kullen eller när Du frågar om kullen per telefon, kan bli informerad om att uppfödaren kanske bara har en heller ingen valp alls av "sällskapskvalitet". Låt Dig inte uppröras av detta; de flesta uppfödare vill det bästa för sina valpar och kommer säkert att överväga att sälja en valp av "utställningskvalitet" till ett "sällskapshem" om bara miljön och människorna är de rätta för valpen. En del uppfödare säljer också en utställningskees med en möjlighet för dem själva att ställa ut valpen. Om Din uppfödare föreslår detta, var säker på att Du verkligen är fullt införstådd med vad som väntas av båda parter vid en sådan överenskommelse.



HÄLSA

Valpen Du köper ska ha haft en ordenligt start i livet rent kroppsligt. Innan den lämnar uppfödaren ska den ha blivit avmaskad och given de nödvändiga sprutorna såsom HCC, valpsjuka och parvo. Valpen ska också ha haft en diet som inkluderar kött, vitaminer, mjölk och ordentlig hundmat. Uppfödaren ska informera Dig om hur valpen ska vaccineras samt lämna andra upplysningar om ordentlig omvårdnad och utfodring.

En frisk valp är full av bus och fart. Hans ögon är klara, "närvarande" och pigga. Nosen är ren, kall och lätt fuktig. Avföringen är fast och ej rinnande. Pälsen står ut från kroppen och ger ett fluffigt intryck utan fjälligt skinn. Pälsen är ren och utan ev svarta fläckar av loppbett eller avföring från loppor. En rundmagad valp behöver inte vara fet, han kanske lider av undernäring, maskar eller dyl.

En bra metod för kontroll av vanlig "tjockhet" är att känna efter toppen på bäckenet, på ryggen strax framför svansroten. Området här ska vara väl rundat och fast med skelettet knappt märkbart. Om Du har någon fråga om valpens hälsa som Du funderar på bör Du be att valpen blir undersökt av en veterinär. En ansvarsfull uppfödare kommer att bli glad över att Du visar intresse i valpens hälsa och de flesta uppfödare insisterar också på ett veterinärbesök.



TEMPERAMENT

Oavsett ålder är en typisk Keeshond vänlig och vanligtvis orädd för allt och alla. Detta varierar dock från olika individer beroende på valpens förfäder och på hur ägaren miljötränat valpen. Att träffa antingen den ena eller båda av kullens föräldrar kan ge värdefulla tecken på valpens framtida temperament. Här är dock ett varningens ord:

Bli inte chockad av tikens utseende! Vid tiden då Du kanske ser henne för första gången (då valparna är 8 - 10 veckor) har hon förmodligen tappat all sin päls pga dräktighet och digivning och ser alldeles förskräcklig ut. Pälsens utseende och struktur kommer fortfarande att vara väl synlig, men fråga uppfödaren och be att få se ett foto av tiken i hennes bästa kondition, för att kunna avgöra färgsättningen och pälsens storlek.

En keesvalp som pinkar när Du tar upp den eller kelar med den är ovanlig och indikerar en onaturlig nervositet. Om Du klappar händerna högt och ljudligt ser de flesta små keesar nyfiket upp och undrar vad som är på gång. Titta på alla valparna i kullen. De ska vara pigga och alerta och fulla av sattyg. De ska komma snabbt och glatt när Du ropar på dem. Deras öron och svansar ska vara uppe och varenda en av dem ska försöka övertyga Dig om att låta just honom/henne bli Din.

Om Du talar om för Din uppfödare vad Du letar efter hos valpen kan kanske denne hjälpa Dig genom att berätta om varje valps beteende. Men vilken valp i kullen som kommer att bli den bästa och tillgivnaste som just DIN hund, kan ingen veta. Huvudsaken är att välja ut den valp Du finner mest tilltalande - och som gillar Dig bäst!!
ATT VÄLJA VALP FÖR AVEL/UTSTÄLLNING

När valpar ska väljas för uppfödning eller utställning behövs en ordentlig kontroll av rasens standard. Det är också värdefullt att ha genetiska kunskaper och veta något om de keeshondar som ingår i valpens stamtavla. Både goda och dåliga saker hos varje hund nedärvs från föräldrar och förfäder och förs på så sätt vidare till deras avkommor. Att ta reda på kullens förfäder tar lite tid, men det är det väl värt. Uppfödaren kan förmodligen visa Dig foton och utställningsresultat av några av hundarna i stamtavlan.

Det är visserligen sant att champions kan variera i kvalitet från utmärkt till medelbra beroende på den konkurrens de mött och antalet utställningar de visats på, men en championtitel indikerar dock en viss garantigrad. En annan viktig hjälp vid val av uppfödare och utställningshundar är att se på utställningar och hur de bedöms där. Dessa utställningar ger Dig en chans att jämföra ett antal keesar tillsammans i ringarna och få se olika typer och kvaliteter hos hundarna.

Läs böcker om uppfödning och utställningar. Fråga uppfödaren och utställare om råd och studera foton av vinnande keesar i tidningar eller dyl. De ger Dig en chans för Dig att själv pröva de kunskaper Du fått. Ju längre Du ägnar Dig åt hundar, desto mer kommer Du att märka att det alltid finns mer att lära.

BYGGNAD OCH RÖRELSER

Vid 8 veckors ålder är keesen vanligtvis byggd som en miniatyrkopia av den vuxna hunden. Valpen ska ha en kort rygg, lätt sluttande från skuldrorna till höfterna. En rygg som sluttar i riktning MOT huvudet är fel och det är inte troligt att det blir bättre med åldern. Bröstkorgen ska vara väl rundad och inte platt, det ska också finnas ett bra bröstdjup och vidd mellan frambenen. Alla benen ska vara stadiga utan att vara grova.

Även om en viss tolerans kan göras för den "löshet" som kan finnas hos den unga valpens kropp är sundhet i rörelserna och hållningen absolut nödvändig hos alla keesar - oavsett ålder!

För att kontrollera en valps rörelser och hållning, se efter hur den travar mellan Dig och uppfödaren när Ni ropar på den. Notera också hur den står/ställer sig själv naturligt vid lystring. Kom ihåg att även en dålig valp kan fås att se ut som en champion om den ställs upp på golvet eller bordet av någon som vet hur man gör detta. Någon som vet hur den ska placera valpens ben, svans och huvud för bästa resultat. Lekfulla små valpar är svåra att "värdera", men en välbyggd hund, oavsett ålder, ska kunna ställa upp sig själv ordentligt!


SVANS

För att få fram den rätta keeshond-silhouetten vid 8 veckors ålder måste svansbasen vara ansatt framför baken en bit upp på ryggen och ligga tätt mot ryggen. Små valpars lite lösa svansar kan lägga sig tillrätta sedan de blivit lite äldre. Men efter 8 veckors ålder ska en keeshondsvans aldrig ringla sig uppåt från svansbasen eller verka vara något löst bihang. Svansen ska alltid vara ett med hundens silhouette.


ANSIKTE, ÖGON OCH ÖRON

Vid 8-12 veckors ålder är det som karakteriserar en Keeshond väl skönjbart - som t ex bra ansiktsmarkeringar, ögonfärg och form samt storleken på öronen. En bra valp ska ha en svart nosspegel. Om det finns inblandning av grått, eller värst av allt, små hår i det svarta på nosen kommer denna utan tvekan att bli felaktigt färgad antingen för ljust eller ojämnt.

De ljusgrå markeringarna runt ögonen och de svarta linjerna som formar de önskvärda "glasögonen" ska alltid finnas!!

Ögonfärg, form och placering är viktigt. Mandelformade, mycket mörkt bruna ögon är önskvärt. Ljust bruna är ett klart fel. Ögon som är runda och utåtstående eller placerade för tätt eller för långt ifrån varann kommer inte att förbättras med åldern utan är grava fel. Men att bedöma vilken färg en valps ögon kommer att ha vid vuxen ålder är svårt att säga. Alla keesvalpars ögon verkar mörka vid första anblicken, men titta på dem noga i ordentligt ljus. Deras ögon är i själva verket mörkt blå när de är väldigt unga. Graden av mörkhet i det blå kan vara en ledtråd till hur mörka hundens ögon kommer att bli som bruna.

När valpens ögon inte är riktigt mörkt djupt blå eller då det finns ett område med ljusare färger runt ögats pupill - var på Din vakt!

Öronen ska vara små, triangelformade, högt ansatta på huvudet och stående. De ska vara täckta med sammetslent svart hår. Mycket stora eller lågt ansatta ögon hos en valp är fel och ska absolut undvikas om Du letar efter en utställningshund. Om öronen ännu inte rest sig ända upp kan man ändå kontrollera öronens placering och storlek. Detta görs genom att ta valpen i famnen och lägga den på rygg så att öronen faller bakåt i den ungefärliga ställning de kommer att få senare.

Vid 12-16 veckors ålder bör öronen definitivt ha rest sig upp. Vid tiden för tandbyte från mjölktänder till riktiga tänder (vid ca 5 mån) kan det hända att öronen "ramlar ner" tillfälligt. En vuxen keeshonds öron ska däremot aldrig ramla framåt eller peka bort från varandra som hos en fladdermus.


TESTIKLAR

Hos de flesta 12 veckor gamla keeshanar kan båda testiklarna kännas i eller strax nära pungen. Om så inte är fallet är det tillrådligt att fråga om kullens fader och andra hanar i stamtavlan bakom valparna och hur dessa hanar har haft det med testikelstatuset.

Det finns ibland keesar som mognar mer långsamt än normalt, men senast vid sex månaders ålder ska båda testiklarna ha vandrat ned i pungen.

En vuxen hanhund, oavsett ras, som inte har båda testiklarna i pungen är diskvalificerade från att delta på utställning. En kryptorchid är en hund vars testiklar helt stannat uppe i bukhålan och en monorchid hund har endast en testikel nere i pungen medan den andra stannat kvar i bukhålan.

HUVUD

Mycket unga keesvalpars huvuden är benägna att verka för stora för deras kroppar. Skallen ska dock vara kilformad och ha ett väl markerat stop mellan ögonen. Kontrollera att käkarna möts i ett saxbett (framtänderna i överkäken ska precis överlappa underkäkens framtänder). Ett överbett eller underbett är ett ärftligt fel och även om det inte är direkt diskvalificerande på utställningar kommer det dock att sätta käppar i hjulen för en framtida utställningskarriär.


PÄLSKVALITET, FÄRG OCH TECKEN

Valppälsen bör vara tät och kompakt med en tjock, dunig underull och med sträva täckhår. När Du drar handen genom pälsen mot huvudet ska pälsen visa en ljust grå eller ljus cremefärgad underull bredvid de svarttoppade täckhåren. Pälsen ska också kännas lite sträv. En ung tiks päls är ibland mjukare än en ung hanes.

Hur pälsen utvecklas varierar mellan olika blodslinjer. En del valpar utvecklar sin päls med hår som alla har samma längd. Andra valpar har en lammullsmjuk underull med täckhåret uppstickande emellan som hos ett piggsvin. Båda typerna är korrekta och resultatet hos den vuxna hunden blir troligtvis detsamma.

Hos 8-10 veckor gamla valpar ska alla markeringar som bör finnas enligt standarden vara tydligt synbara. De relativt små felen som sotiga mörka ben, svarta märken nedom knäna, svarta markeringar på tassarna (vid tårna) och cremefärg vid öronen växer ofta - men inte alltid - bort eller minskar allt efter som valpen växer till sig. Det är dock viktigt att valparnas färger är från ljust grå till mycket ljust creme och från medelgrå till svart.

Vid 8-10 veckors ålder då färgen är ljusgul/ljusbrun i områden där färgen borde vara ljust grå och/eller med bruna inslag i täckhåren där de borde vara svarta, kan utvecklas till allvarliga fel hos en vuxen Keeshond.